Utrustning som krävs på våra turer
Vid skridskoturer anordnade av föreningen gäller nedanstående för deltagande åkare. Enligt föreningens stadgar har färdledarna rätt att avvisa deltagare som saknar delar av den obligatoriska utrustningen.
Obligatorisk utrustning
Skridskor lämpade för långfärdsåkning.
Isdubbar burna så att de alltid är lätt åtkomliga. Isdubbarna ska sitta högt upp på bröstet och ej dingla löst en bit ner på bröstet, för då finns en risk att de flyger över huvudet och hamnar på ryggen om du plurrar.
Visselpipa
På isdubbarna ska du fästa en visselpipa av plast (ej metall), buren så att den alltid är lätt åtkomlig. Om du råkar plurra använder du visselpipan för få uppmärksamhet från personer i din närhet.
Livlina
Om du plurrar på tunn is är det inte säkert att du tar dig upp på egen hand även om du har isdubbar. Det är förhållandevis lätt att själv ta sig upp med isdubbar när du har en stark iskant, men i verkligheten kan det vara så att du kommit en bra bit ut på tunn is och då är det inte säkert att du på egen hand klarar av att ta dig upp på säker is igen. Speciellt gäller detta sparkåkare och längdskidåkare, som fördelar vikten över en stor yta och därför kommer mycket längre ut på svag is än vad en skridskoåkare eller gående person skulle göra. När någon har plurrat kan en person som står på säker is kasta en livlina till den som ligger i vaken och dra upp personen ur vaken. När det gäller plurrningar som ibland sker under våra föreningsturer får merparten av de plurrade sig en livlina tillkastad redan innan de börjat fundera på att försöka ta sig upp med isdubbarna.
Ryggsäck innehållande komplett ombyte av kläder (utom skor) packade i plastpåsar på sådant sätt att ryggsäcken även fungerar som flythjälp. Ryggsäcken skall kunna fästas stadigt till kroppen med midjerem och grenband. Åkare, som av medicinska eller andra skäl ej kan bära ryggsäck, skall ha annan flythjälp (flytväst eller seglarväst) påtagen under åkning.
Att träna plurrning är värdefullt. Provar du på det vet du hur du reagerar när du hamnar i vatten och du vet hur väl du flyter på ryggsäcken (midjerem och grenrem kan behöva justeras). Vi i föreningen brukar genomföra plurrövningar i simhall för att du skall få uppleva hur du flyter och för att lära dej tekniken att ta dej upp på isen igen.
Livlinan ska sitta fast med rem/band i midjebältet. Det gör att man inte kan slänga ifrån sig sin egen lina när man ska hjälpa någon eller själv blir hjälpt ur en vak. Karbinhaken ska sedan vara fäst i detta band/rem som sitter mellan livlinan och midjebältet. Karbinhaken ska sitta i axelhöjd. I karbinhaken kan man enkelt trä livlinan som kastas vid hjälp. I och med att karbinhaken är fäst med ett band i midjeremmen fås ett bra drag när man drar i livlinan och det blir lättare att komma upp efter en plurrning. Risken för skador på axlarna minskar drastisk då man inte behöver hålla livlinan i handen när man får hjälp.
Karbin(karbinhake)
Obligatoriskt för alla deltagare på föreningens turer. I karbinen kan man själv eller en annan person som hjälper till vid plurrning enkelt fästa en livlina. Om karbinen är fästad med ett band i midjeremmen får man ett bra drag när man drar i livlinan och det blir därmed lättare att komma upp efter en plurrning.
Dubbelpik alternativt ispik + skidstav. En bra ispik är nödvändig för att kunna bedöma iséns kvalite. Det bör betonas att en vanlig skidstav är oduglig för att bedöma isens kvalité. Det är därför inte att rekommendera att man åker med två vanliga skidstavar.
På ojämn is kan det vara skönt att ha en dubbelpik eller en ispik+skidstav för att lättare kunna hålla balansen. När man använder dubbelpikarna för att staka sig fram måste man alltid göra det med försiktighet så att man inte riskerar att skada sina medåkare. Åker man på led i motvind vill man åka nära åkaren framför för att få bästa möjliga vindskydd och det är då olämpligt att staka sig fram med dubbelpikarna.
I början av en tur ska du ta för vana att pröva isens bärighet med ispiken för att "kalibrera" in dig för de förhållanden som råder den aktuella dagen. Vid varje större förändring av isens utseende under turen ska du alltid prova isens bärighet med ispiken innan du åker ut på isen med det annorlunda utseendet.
Önskvärd utrustning
- Knä- och armbågsskydd
- Skyddshjälm
- Verktyg och reservdelar för åkarens skridskor
- Karta och kompass. Speciellt på större sjöar, i skärgården och i väder med dålig sikt i form av dimma eller dis är karta och kompass en nödvändighet.
- GPS är ingen nödvändighet men de blir allt vanligare och om åtminstone någon i gruppen har en sådan vet man alltid exakt var man är.
- Mobiltelefon, minst en i varje grupp. Det går inte att helt förlita sig på att en mobiltelefon har täckning överallt. Täckningen varierar dessutom mellan olika operatörer. Oftast går det dock att nå 112 även om man inte kan ringa andra nummer.
- Vattentät påse för bilnycklar. Moderna bilnycklar med fjärrstyrning av lås och startspärr kan sluta fungera om de utsätts för vatten.
Vid åkning
Åkaren ansvarar själv för valet av "rätt" åkgrupp efter sin åkförmåga. Färdledaren har rätt att avvisa åkare, som har otillräcklig åkförmåga för gruppen eller ej har föreskriven utrustning.
- Färdledarens och hjälpledarens anvisningar skall alltid efterföljas.
- Det är ej tillåtet att åka före färdledaren utan dennes medgivande.
- Färdledaren anger inom vilka ramar "utvikningar" från gruppen är tillåtna. Har färdledaren inte meddelat något om detta, gäller åkning på led med ett lämpligt avstånd mellan åkarna.
- Ispikar och stavar skall föras på sådant sätt att de inte kan förorsaka fall eller skada för medåkare.
©Skånes Isseglarklubb - SIK